Elsa Holmberg

Oktoberfest i Reykjavik

Först och främst måste jag bli bättre på att ta bilder. Hallå, hur kan detta vara enda bilden från en utekväll? Vem är jag ens?!?Förra lördagen var jag på Oktoberfest i Reykjavik, precis vid universitetet. På bilden ser ni mig och Aðalbjörg, en av de tränarna jag klickat absolut bäst med! Hon är verkligen en såå fin tjej och hon har verkligen välkomnat mig på bästa sätt. När hon frågade om jag ville följa med henne och hennes vänner på Oktoberfest kunde jag inte annat än att säga ja. 

 

Kvällen började med pizza och öl hemma hos Aðalbjörg (varför är inte Domino´s en grej i Sverige också?) för att sedan fortsätta hemma hos en av hennes kompisar som också pluggar och bor precis vid universitetet. Där mötte några fler upp oss och efter några (för många... ni som vet ni vet) öl bar det av mot festområdet. Och vilket festområde det var, ett tält med bar, ett tält med scen och dansgolv och mitt emellan massor av foodtrucks. Just, kanske bäst av allt, fritt fall (!!) och kanske även det farligaste haha. Om jag säger såhär, det var kul att ha gjort men det är inget jag gör igen. I alla fall inte onykter! 

Efter timmar av isländsk hiphop, matpauser (kanske typ 20 under 4 timmar, har fortfarande inte kollat på mina uttag från den kvällen..) och glas öl var det dags att åka hem. Med leriga skor ovh ett stort leende på läpparna tog jag en taxi hem och somnade så gott som direkt som när jag fick syn på min säng. Söndagen spenderades i sängen med serier och glass, jag skyller på träningsvärk från allt dansande.. 

 

Från kallare breddgrader med värme, E

Touchdown: Reykjavik

Alltså WOW! 

Hade någon sagt till mig för en månad sen att jag kommer vara bosatt i Reykjavik och jobba med det jag älskar på heltid från och med första september 2018 hade jag skrattat och sagt att sånt händer bara i film. Och kanske framför allt händer det inte mig, det är jag inte tillräckligt modig för att göra. 

Men så sitter jag här, i en lägenhet som blivit mitt nya hem sen lite mer än en vecka tillbaka och jobbar med truppgymnastik på heltid. Hur det kommer sig att jag på mindre än tre veckor packade ner mitt liv i två resväskor och flyttade till ett helt nytt land jag aldrig varit i innan kommer jag berätta mer om framöver. Det tog mig en och halv vecka att känna att jag verkligen landat och insett att detta faktiskt är mitt nya liv. Jag kommer sporadiskt att hålla mina nära och kära uppdaterade via denna blogg, som många gånger tidigare när jag varit ute på äventyr. 

 

JAG VÅGADE! 

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

Från kallare breddgrader med värme, E

Blind Alley

Trodde att jag var på rätt väg, att jag äntligen hittat plats för mina fotsulor att vandra. Vägen till välmående och trygghet. Så fel, vägen förde mig till en återvändsgränd och att vandra samma nerkörda väg tillbaka är en ångestfylld resa. Fylld med tankar om misslyckande och ovisshet.

 

Just nu vet jag varken ut eller in, allt skaver. Vill bort, bort från staden där jag tog mina första steg. Bort från staden där denna livslånga vandring tog sin början, som har stöttat mig och lärt mig både att cykla och om livets alla svek. Bort från staden där allt började, där jag blev jag, men som nu har passerat bäst före datumet. Mina fotsulor passar inte längre in på Linköpings gator. Min vandring måste fortsätta mot en ny stad, permanent. Inte bara för en helg eller ett besök. Mot en stad där mina fotsulor passar in med vägen, där det inte skaver för varje steg jag tar. Där jag längtar efter att komma hem och inte som jag längtar ifrån. 

Det är där min livslånga vandring mot välmående och trygghet kan fortsätta. 

När tankarna tar över

När kontrollen sakta försvinner,

hur paniken kommer krypande

och hur de enklaste orden blir nästintill omöjliga att uttala.

 

När all den sorg man någonsin känt plötsligen knackar på dörren,

hur livet swishar förbi innanför ögonlocken

och hur allt bara blir sådär extremt känslosamt.

 

När lugnet växlas till oro,

hur hjärtat helt plötsligt slår lite för snabbt

och hur man börjar känna sig felplacerad och utsatt.

 

När ensamheten lägger sig som ett täcke över en,

hur en känsla av att man vill bort, långt bort, får en att vilja springa

och hur allt direkt känns så otroligt tungt.

 

När det känns direkt omöjligt att ta in det som händer runt om kring en,

hur allt enbart blir till ett stort, surrigt och grått moln

och hur allt man kämpat för att inte känna plötsligen gör så där himla ont igen.

 

När man kommer på sig själv sitta där orörlig,

hur man sakta inser att livet faktiskt fortsätter

och hur det som kändes som en evig helt enbart var några få minuter.

-

Då vet man, att tankarna tagit över.

När orden inte räcker till

Alla vet vi hur allas vår Hellström sjunger att "Din tid kommer" och hur mannen med gitarren från Linköping sjunger att "Den finaste stunden i livet var när du kom". Dessa två hjälper oss att orientera oss vidare i livet när våra sinnen och själar inte räcker till. När vi vill så mycket men tyvärr inte föddes med talets gåva eller en sångröst som är vacker utanför dansgolvets heta volym. 

Och hur många gånger har blicken inte fått leta sig ut i mörkret som ekar utanför fönstret samtidigt som Melissa Horn leder vägen när hjärtat gått i tusens alla bitar. Med sin övertalande stämma lyckas hon gång på gång intala oss att jag faktiskt saknar dig mindre och mindre och får ensamheten att bli lite mindre intensiv "när långa nätter inte blir som man vill". 

Precis som talesättet, efter regn kommer solsken, livar en blond kvinna gående längs Fyrisån upp vår gråa vardag med toner om fester så populära att köerna letar sig enda från gatan upp till hallen. Med lovord om nätter fyllda med förälskelser och ger oss nytt hopp om kärlekens magi, för "Finns det en så finns det flera". 

Straight from SB to Venice

Så fort jag landade på Arlanda i Juli visste jag att min vistelse i Sverige var på bestämd tid, men jag hade ingen aning om att jag redan tre månader senare skulle sitta på ett plan påväg ut på nya äventyr.

-

Påväg mot äventyr med fina Sara, min Italienska själsfrände. Vi klickade redan innan ett blygt "Hej" hade uttalats och efter det var det svårt att hitta oss åtskilda. Tre veckor går fort, nej alldeles för fort och helt plötsligt befann vi oss på två olika delar av Europa. I två helt främmande världar helt avskilda från varandra. Skulle våra världar kunna gå samman?

-

Svaret var ja.

Att krama någon man ser mer som en syster än en vän efter flera veckor med enbart kontakt genom en skärm är oslagbart, det går inte att förklara hur mäktigt det är. Helt plötsligt var det som vi aldrig varit utan varandra, allt var så självklart. Ni vet så där naturligt när man inte behöver uttala de man känner för personen förstår enbart av att andas samma luft som dig? 

-

Vet ni inte vad jag beskriver har jag bara en sak att säga, res långt och länge för att få uppleva känslan av att komma hem till de man älskar mest av allt. 

Longing for something better

En bild från en mäktig kväll upplevd tillsammans med min bästa vän. 

Det är stunder som dessa som får mig att längta efter friheten som kommer när gymnasiet är avcheckat. Att själv få välja hur min vardag ska utformas och var jag ska bosätta mig. 

Just nu är mina planer en aning luddiga, men det är väl ändå de som är lite charmen med de hela. Att inte riktigt veta vad man vill göra, utan snarare vet man nog bara vad man inte vill. 

Vart mitt nästa kapitel börjar vet jag inte, egentligen vet jag bara att jag vill bort från alla inkörda gamla rutiner här hemma i Sverige och testa något helt annat. Om det sen är i Australien, Tanzania eller USA vet jag inte ännu, utan längtar enbart efter friheten att välja själv. 

Är det din tur nu?

Vill du uppleva en nya plats, kanske Santa Barbara som jag gjorde eller varför inte Malta, träffa vänner för livet och samtidigt utveckla din engelska?

Då har jag det perfekta alternativet för dig; EF språkstudier utomlands!

Då min resa till Santa Barbara har gett mig så himla mycket har jag bestämt mig för att dela med mig av det till andra, jag kan från och med nu titulera mig som EF ambassadör. 

Jag kommer definitivt resa med EF fler gånger i mitt liv, antingen språkstudier som denna gång eller kanske som au pair. Skulle även vara kul att hoppa på något av deras volontärprogram, ja som ni hör erbjuder EF det mesta. 

Klicka in på länken nedan och beställ en broschyr vet jag, det var där jag började och se vart jag hamnade? 

EF - Språkstudier utomlands

Ord skrivna av mig

När allt går åt helvete vill jag att du ska komma ihåg att du inte är dina prestationer.

Nej, jag kräver att du ska komma ihåg detta. 

För du är så mycket mer än glädjen när responsen från honom är total, när prestationerna är på topp eller när utseendet får skinna. 

Du är så otroligt mycket mer, du må vara känslomässigt ur balans men det du känner är fortfarande lika äkta. Allt det du känner är precis lika viktigt som att andas.

Du måste låta dina tankar få ta den plats och energi den behöver för att du ska må bra.

Framför allt är du mer än värd att må bättre än bäst.

Dagen som enbart gör ont

Dagen jag byter tillbaka till min gamla vardag. 

Dagen när denna resa förvandlas till något som var en del av mitt.

Dagen jag åker hem.

Som jag fruktat denna dag, har verkligen försökt att inte tänka på det men ju närmare jag kom den 16/7 desto svårare blev det att inte låta det omsvepa mig. Jag grät igår när jag sa hej då till min lärare och på kvällen när jag sa hej då till några av mina vänner. Nu på morgonen har jag gråtit för att allt bara känns så jobbigt. Jag hatar verkligen avslut och bara tanken på att inte få träffa alla dessa underbara människor varje dag känns oerhört främmande och ledsamt. 

Men detta är inte slutet, det är bara en paus. För det finns så många människor jag träffat här som jag verkligen vill träffa igen, jag skulle nästan säga att jag behöver träffa dem igen. Så även om jag skriver detta med tårarna rinnande ner för kinderna kommer jag ändå se denna resa som ENBART något positivt. Den har fått mig att utvecklats något enormt och jag känner mig verkligen som en ny person på något underligt vis. 

Jag behöver bara lite tid, en hel del tårar och massa kramar av mina vänner och familj där hemma för att inse det. 

- Lots of Love -