Elsa Holmberg

En intensiv helg

Helgen började som vanligt med att klockan ringer vid 8.30, fixar frulle och äter sedan i sängen framför något klipp på Youtube eller en serie. På tal om serie, att säsong två av "Vår tid är nu" har börjat och alltså wow vad jag har längtat. 

//

Första träningen börjar vid tio och fortsätter sedan till halv fem. Efter tre friståendeträningar är mitt huvud så gott som slut, men ingen vila stod på min schema denna lördagskväll. Emma, en svensk tjej som jobbar som au pair, och jag skulle testa på Reykjaviks uteliv. Direkt efter min sista träning tog jag min kompis bil som jag fått låna över helgen och hämtade upp Emma för inhandling av alkohol och Domino´s. En halvrolig sidenote är att öl på Island säljs kyld på systembolaget, som svensk känns det väldigt annorlunda med tanke på hur strikta restriktioner Sverige har kring alkohol. Samtidigt är merparten av alkolholen, som mycket annat tyvärr, dubbelt så dyr här i jämförelse med hemma, så det i sig kanske bidrar till en minskad konsumtion. 

//

Kvällen spenderades hos mig fram tills runt halv tolv då vi tog bussen in till stan. Kvällen bjöd på både det ena och andra, och framför allt blev det mycket senare än vad vi trott. Klockan hade hunnit slå åtta på söndagsmorgonen innan jag och Emma fick krypa ner i min säng. Nedan ser ni lite suddiga bilder från kvällen.

Emma skrev till mig förra måndagen och frågade om jag ville ses och ta en fika, såklart ville jag det och redan på onsdagen samma vecka sågs vi över en lunch. Vi klickade verkligen superbra och innan vi sa hej då hade vi bestämt oss för att ses igen på lördagen. Så glad att Emma skrev till mig, oj vad mycket roligt vi har inför oss!!

 Söndagen spenderades i sängen med undantag för att jag åkte och hämtade min kompis på flygplatsen och därav lämnade tillbaka bilen. Är faktiskt väldigt sugen på att köpa en bil, vi får se vad som händer framöver. 

Måndagen avslutades på ett väldigt roligt och härligt sätt, vill inte avslöja något än. Vi får se hur det utvecklar sig, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge som man brukar säga...

 

Från kallare breddgrader med värme, E

Vardagslivet

Har nog aldrig varit så glad över att allting känns som vardag och att rutinerna rullar på. Trodde aldrig att jag skulle uppskatta att dagarna ser ganska lika ut, men oj vad jag verkligen gör det. En vanlig dag för mig börjar vid halv nio/nio då jag vaknar av mig själv och äter långfrulle i sängen och kollar serier fram til runt elva beroende på om jag har några specifika planer. Sen brukar jag jobba lite från datorn, jag är tillbaka på Fundly och Cansolo, en eller två timmar innan jag äter lunch. Antingen slänger jag ihop något hemma i lägenheten eller träffar upp någon och äter lunch ute på stan.

Träningsdagen börjar oftast vid tre på eftermiddagen och fortsätter tills runt åtta med undantag för torsdagar då jag kör till tio. Onsdagar är min korta dag, jobbar enbart 16.30-18.80, men killarna jag tränar då kräver tredubbelt med energi (på både gott och ont haha) så är väldigt tacksam att jag enbart har dem. Lördagar kör jag 10-16.30 och söndagar är jag ledig. 

//

Har ni haft svårt att nå mig är det troligtvis för att jag skaffat ett isländskt simkort som jag inte kan ringa utomlands med så jag byter mellan det och mitt svenska. Går signalerna inte fram så är det för att jag har den isländska simkortet i, ring eller skriv på facebook så svarar jag så fort jag kan! 

//

De senaste dagarna har fyllts med, förutom jobb, häng med nyfunna vänner, shopping och promenader. Som ni kan se på bilderna så bjuder Island på fantastisk natur och trots den låg temperaturen, just nu runt 5 grader, har jag dragit på mig skorna för en långpromenad ett flertalet gånger. Även ett par samtal hem till nära och kära har jag hunnit med, önskar verkligen att alla mina fina där hemma kan komma och hälsa på!! Imorgon ska jag skjuta en kompis till flygplatsen som ska flyga hem till sverige över helgen och då får jag låna hennes bil, verkligen så snällt! På söndag hämtar jag henne runt lunch på flygplatsen, fram tills dess ska jag träffa en svensk tjej som just har flyttat hit precis som mig och vi ska äta lunch och leta träningskläder. Jag har även tänkt att ta en sväng till IKEA och någon Bonus/Costco för att storhandla lite billigare. Och just imorgon väntar även boot camp, testade det för första gången förra veckan och diggade det så köpte ett klippkort på 10 gånger. Jag och två till ska även börja fixa med de yngre killarnas nya fristående, ska bli så kul att få skapa det från grunden. 

//

Nu ska jag gå och laga lite lunch innan jag drar till hallen. 

Från kallare breddgrader med värme, E

Oktoberfest i Reykjavik

Först och främst måste jag bli bättre på att ta bilder. Hallå, hur kan detta vara enda bilden från en utekväll? Vem är jag ens?!?Förra lördagen var jag på Oktoberfest i Reykjavik, precis vid universitetet. På bilden ser ni mig och Aðalbjörg, en av de tränarna jag klickat absolut bäst med! Hon är verkligen en såå fin tjej och hon har verkligen välkomnat mig på bästa sätt. När hon frågade om jag ville följa med henne och hennes vänner på Oktoberfest kunde jag inte annat än att säga ja. 

 

Kvällen började med pizza och öl hemma hos Aðalbjörg (varför är inte Domino´s en grej i Sverige också?) för att sedan fortsätta hemma hos en av hennes kompisar som också pluggar och bor precis vid universitetet. Där mötte några fler upp oss och efter några (för många... ni som vet ni vet) öl bar det av mot festområdet. Och vilket festområde det var, ett tält med bar, ett tält med scen och dansgolv och mitt emellan massor av foodtrucks. Just, kanske bäst av allt, fritt fall (!!) och kanske även det farligaste haha. Om jag säger såhär, det var kul att ha gjort men det är inget jag gör igen. I alla fall inte onykter! 

Efter timmar av isländsk hiphop, matpauser (kanske typ 20 under 4 timmar, har fortfarande inte kollat på mina uttag från den kvällen..) och glas öl var det dags att åka hem. Med leriga skor ovh ett stort leende på läpparna tog jag en taxi hem och somnade så gott som direkt som när jag fick syn på min säng. Söndagen spenderades i sängen med serier och glass, jag skyller på träningsvärk från allt dansande.. 

 

Från kallare breddgrader med värme, E

Touchdown: Reykjavik

Alltså WOW! 

Hade någon sagt till mig för en månad sen att jag kommer vara bosatt i Reykjavik och jobba med det jag älskar på heltid från och med första september 2018 hade jag skrattat och sagt att sånt händer bara i film. Och kanske framför allt händer det inte mig, det är jag inte tillräckligt modig för att göra. 

Men så sitter jag här, i en lägenhet som blivit mitt nya hem sen lite mer än en vecka tillbaka och jobbar med truppgymnastik på heltid. Hur det kommer sig att jag på mindre än tre veckor packade ner mitt liv i två resväskor och flyttade till ett helt nytt land jag aldrig varit i innan kommer jag berätta mer om framöver. Det tog mig en och halv vecka att känna att jag verkligen landat och insett att detta faktiskt är mitt nya liv. Jag kommer sporadiskt att hålla mina nära och kära uppdaterade via denna blogg, som många gånger tidigare när jag varit ute på äventyr. 

 

JAG VÅGADE! 

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

Från kallare breddgrader med värme, E

Blind Alley

Trodde att jag var på rätt väg, att jag äntligen hittat plats för mina fotsulor att vandra. Vägen till välmående och trygghet. Så fel, vägen förde mig till en återvändsgränd och att vandra samma nerkörda väg tillbaka är en ångestfylld resa. Fylld med tankar om misslyckande och ovisshet.

 

Just nu vet jag varken ut eller in, allt skaver. Vill bort, bort från staden där jag tog mina första steg. Bort från staden där denna livslånga vandring tog sin början, som har stöttat mig och lärt mig både att cykla och om livets alla svek. Bort från staden där allt började, där jag blev jag, men som nu har passerat bäst före datumet. Mina fotsulor passar inte längre in på Linköpings gator. Min vandring måste fortsätta mot en ny stad, permanent. Inte bara för en helg eller ett besök. Mot en stad där mina fotsulor passar in med vägen, där det inte skaver för varje steg jag tar. Där jag längtar efter att komma hem och inte som jag längtar ifrån. 

Det är där min livslånga vandring mot välmående och trygghet kan fortsätta. 

När tankarna tar över

När kontrollen sakta försvinner,

hur paniken kommer krypande

och hur de enklaste orden blir nästintill omöjliga att uttala.

 

När all den sorg man någonsin känt plötsligen knackar på dörren,

hur livet swishar förbi innanför ögonlocken

och hur allt bara blir sådär extremt känslosamt.

 

När lugnet växlas till oro,

hur hjärtat helt plötsligt slår lite för snabbt

och hur man börjar känna sig felplacerad och utsatt.

 

När ensamheten lägger sig som ett täcke över en,

hur en känsla av att man vill bort, långt bort, får en att vilja springa

och hur allt direkt känns så otroligt tungt.

 

När det känns direkt omöjligt att ta in det som händer runt om kring en,

hur allt enbart blir till ett stort, surrigt och grått moln

och hur allt man kämpat för att inte känna plötsligen gör så där himla ont igen.

 

När man kommer på sig själv sitta där orörlig,

hur man sakta inser att livet faktiskt fortsätter

och hur det som kändes som en evig helt enbart var några få minuter.

-

Då vet man, att tankarna tagit över.

När orden inte räcker till

Alla vet vi hur allas vår Hellström sjunger att "Din tid kommer" och hur mannen med gitarren från Linköping sjunger att "Den finaste stunden i livet var när du kom". Dessa två hjälper oss att orientera oss vidare i livet när våra sinnen och själar inte räcker till. När vi vill så mycket men tyvärr inte föddes med talets gåva eller en sångröst som är vacker utanför dansgolvets heta volym. 

Och hur många gånger har blicken inte fått leta sig ut i mörkret som ekar utanför fönstret samtidigt som Melissa Horn leder vägen när hjärtat gått i tusens alla bitar. Med sin övertalande stämma lyckas hon gång på gång intala oss att jag faktiskt saknar dig mindre och mindre och får ensamheten att bli lite mindre intensiv "när långa nätter inte blir som man vill". 

Precis som talesättet, efter regn kommer solsken, livar en blond kvinna gående längs Fyrisån upp vår gråa vardag med toner om fester så populära att köerna letar sig enda från gatan upp till hallen. Med lovord om nätter fyllda med förälskelser och ger oss nytt hopp om kärlekens magi, för "Finns det en så finns det flera". 

Straight from SB to Venice

Så fort jag landade på Arlanda i Juli visste jag att min vistelse i Sverige var på bestämd tid, men jag hade ingen aning om att jag redan tre månader senare skulle sitta på ett plan påväg ut på nya äventyr.

-

Påväg mot äventyr med fina Sara, min Italienska själsfrände. Vi klickade redan innan ett blygt "Hej" hade uttalats och efter det var det svårt att hitta oss åtskilda. Tre veckor går fort, nej alldeles för fort och helt plötsligt befann vi oss på två olika delar av Europa. I två helt främmande världar helt avskilda från varandra. Skulle våra världar kunna gå samman?

-

Svaret var ja.

Att krama någon man ser mer som en syster än en vän efter flera veckor med enbart kontakt genom en skärm är oslagbart, det går inte att förklara hur mäktigt det är. Helt plötsligt var det som vi aldrig varit utan varandra, allt var så självklart. Ni vet så där naturligt när man inte behöver uttala de man känner för personen förstår enbart av att andas samma luft som dig? 

-

Vet ni inte vad jag beskriver har jag bara en sak att säga, res långt och länge för att få uppleva känslan av att komma hem till de man älskar mest av allt. 

Longing for something better

En bild från en mäktig kväll upplevd tillsammans med min bästa vän. 

Det är stunder som dessa som får mig att längta efter friheten som kommer när gymnasiet är avcheckat. Att själv få välja hur min vardag ska utformas och var jag ska bosätta mig. 

Just nu är mina planer en aning luddiga, men det är väl ändå de som är lite charmen med de hela. Att inte riktigt veta vad man vill göra, utan snarare vet man nog bara vad man inte vill. 

Vart mitt nästa kapitel börjar vet jag inte, egentligen vet jag bara att jag vill bort från alla inkörda gamla rutiner här hemma i Sverige och testa något helt annat. Om det sen är i Australien, Tanzania eller USA vet jag inte ännu, utan längtar enbart efter friheten att välja själv. 

Är det din tur nu?

Vill du uppleva en nya plats, kanske Santa Barbara som jag gjorde eller varför inte Malta, träffa vänner för livet och samtidigt utveckla din engelska?

Då har jag det perfekta alternativet för dig; EF språkstudier utomlands!

Då min resa till Santa Barbara har gett mig så himla mycket har jag bestämt mig för att dela med mig av det till andra, jag kan från och med nu titulera mig som EF ambassadör. 

Jag kommer definitivt resa med EF fler gånger i mitt liv, antingen språkstudier som denna gång eller kanske som au pair. Skulle även vara kul att hoppa på något av deras volontärprogram, ja som ni hör erbjuder EF det mesta. 

Klicka in på länken nedan och beställ en broschyr vet jag, det var där jag började och se vart jag hamnade? 

EF - Språkstudier utomlands